SVENSKS HISTORIA artikel 142

År 1217 Håkon IV Håkonsson, kallad Håkon den gamle, 1204-63, norsk kung 1217-63. H. var Håkon III Sverressons oäkta, postume son och korades 1217 till kung av birkebeinarna. I början av hans kungatid, då jarlen Skule Bårdsson styrde riket å hans vägnar, pågick strider mot olika upprorsflockar, men från 1227 blev förhållandena fredligare. År 1239 tog dock Skule kungatitel och lyckades besegra H., men han blev dödad redan följande år. Därefter inledde H. ett stort nydaningsarbete i Norge. Han lät kröna sig 1247, och troligen 1260 antogs en tronföljdslag som, för att definitivt göra slut på de s.k. kongsemnesstriderna, gjorde Norge till ett renodlat arvrike med legitimitet och förstfödslorätt som grundprinciper. Vidare uniformerades lagstiftningen, städer grundades och H. erkändes som härskare över Island och Grönland. Under ett krig mot Skottland dog han på Orkneyöarna. H. var far till Magnus Lagaböter. - Huvudkällan till H:s regering är "Hákonar saga gamla" ('Håkon den gamles saga'), författad kort efter hans död av Sturla Tordsson, en brorson till Snorre Sturlasson.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0