Bengt Svensk

år 651     När de olika socialklasserna uppstod i historien vet vi inte så noga. Vi kan ändå säga att nu fanns det högsta skiktet hos storbönder eller hövdingar. Det var bönder som hade stora ägor, vilka var arvegods och som ökades genom lämpligt gifte, eller som på grund av sin rikedom kunde förvärva mer. Sedan stod de mindre men ändå fria bönderna, vilkas ägor räckte till det dagliga behovet, men inte för expansion. Längst ner stod trälarna, det var sådana som antingen var födda trälar och inte hade möjlighet att köpa sig fria. Det kunde också vara fångar tagna som krigsbyte, vilkas barn sedan också förblev trälar. Trälarna arbetade hos bönderna och var livegna, de fick utföra de tyngsta sysslorna. De kunde säljas och familjer på så sätt splittras. Bonden hade också rätt att döda sina trälar utan att betala mansbot till någon.

År 655     Vidfamneätten: Östen av Skåne, Halvdan ”Matsnål”, Ingjald, Gudred av skåne, Åsa, Halvdan ”Snälle”, Ivar ”Vidfamne”, Aud, Helge ”Rörek”, Radbard, Ranver, Harald ”Hildetand”, Sigurd ”Ring”, Ragnar ”Lodbrok”, Björn ”Järnsida”, Ivar ”Benlös”, Sigurd ”Ormöga”, Ritsärk och Aslög.

År 640           Ingjald ”Illråde” regerar nu i Sveariket c:a 640-655. han var son till Anund, se 640 och 131. Ingjald hade sonen Olov senare kallad ”Trätälja”. Ingjald var den siste av sin ätt. För att förskaffa sig mer makt, bjöd han in sex häradskungar till gravgille efter sin far. Där kom kung Allgote, kung Yvar Fjärdhundraland, med sönerna Agnar och Alf, kung Sporsnjal av Närke, kung Svigverk av attunaland. Men kung Granmar av Södermanland kom inte. Efter festen, när gästerna var druckna, lät han bränna inne de sex kungarna. Därmed tog han makt över deras häranden och fick då förmodligen namnet ”Illråde”. Året efter anföll Ingjald kung Granmar, men det anfallet misslyckades. Ingjald sårades och fick dra sig tillbaka och sluta fred. Den freden bröt han senare och brände Granmar inne. Så kommer Ivar Vidfamne, se 655, anfaller Ingjald när han har fest på Ränninge kungsgård, nu Rälinge på Tosterön i Mälaren. Då insåg Ingjald att han inte skulle klara sig, han tog därför och brände sig själv inne med sitt folk. Ingjaldshögen ligger nu där.

År 650           Under vendeltiden börjar också ortsnamn dyka upp, som lever kvar än i dag. Ett av de äldsta är de på ”inge” t.ex. Vällinge, som betecknar inbyggare, Vällingar, de som bor på vallen eller fältet. Ett annat gammalt namn är lev, som förekommer i södra Sverige, och betyder arvegods, ex.vis Görslöv = götakrigarens. Vin är ett namn som förekommer i västra Sverige, vilket betyder äng, betesmark t.ex. Kälvine, gården vid kalvhagen. Andra namn är de på stav, by, tuna och åkra.

År 600           På slutet av 500-talet upphör man att begrava stormännen i storhögar. Kvar står bruket att bränna stomännen i sina skepp. I skeppen medföljde förutom vapen även hästar, hundar och t.o.m. slavinnor. Mera om detta längre fram i en ögonvittnesskildring av en arabisk föfattare, Iben Fadland.

År 610           Anund (Önund) ”Brötanund”, regerar nu Sveariket c:a 610-640. Han var son till Yngvar, se 595 och 130. Han hade sonen Ingjald, kallad ”Illråde”. Se 640 och 132. Anund fick tillnamnet för att han lät bryta vägar i landet. ”Brytönund” eller ”Brötanund”. Anund var en fredlig man som samlade rikedomar. Så for Anund till estland för att hämnas sin far. Där härjade han och tog mycket byte. Anund skall ha omkommit vid ett bergskred vid ett högt berg, eller var det vid ett ras när han byggde väg? Han tros ligga i Anundshögen vid Badelunda, Västmanland. Intill denna hög finns också skeppssättningar, men dessa är från bronsåldern.

År 595           Sölve, sjökonungen från Jylland. Som låtit bränna inne kung Östen, se ovan. Låter utropa sig till kung i Sigtuna, sedan han först stridit mot Svearna i 11 dagar. Han blir senare ihjälslagen av Svearna. Hur länge han är kung är okänt.

År 595           Yngvar blir nu Svearnas kung c:a 595-610. Han var son till Östen, se 575 och 130. Yngvar hade sonen Anund, senare kallad ”Brötanund”. Se 610 och 131. Yngvar for mycket och härjade i Danmark, så slöt han fred med danskarna. Då for han och härjade på sydöstbaltiska kusten. När han härjade i Estland, mötte han en dag en stor här. Där blev Yngvar dödad och hans folk flydde. Yngvar lades i hög på det ställe som kallades Gråborg, numera grobin.