Bengt Svensk

 År 1030        3 augusti Olof den helige skrinläggs i Nidaros  (Trondheim) ödekyrka. Norske kungen Olav Haraldsson även kallad Olof Digre blev efter sin död 1029, nu nordens största helgon och hädanefter kallad den helige. Hans bild fanns senare snidad på de flesta altarskåp i norden. Pilgrimsvandringar företogs sedan under flera århundraden till kyrkan och skrinet i Nidarås. Även i dag kan pilgrimsresor anträdas, om dock inte så strapatsrika, för att se skrinet i Trondheims ödekyrka.

År 1034     Harald Hårdråde lämnar Gårdarike och beger sig till Konstantinopel, Micklagård, med 500 man, blir väringar hos sultanen.

År 1035   Jaroslav erkänns som rysslands härskare.

 År 1035   Knut den Store dör, det Danska väldet i England upplöses.

åR 1029   Slaget vid Sticklastad i Norge då Olav Digre Haraldson, försökte återta makten. Men Olav förlorar mot bönderna och blir dödad. Hans kropp förs sedan till Nidarås (Trondheim), sägner uppstår, han blir då kallad den Helige och av påven upphöjd till helgon. Det är därefter pilgrimsfäderna till Trondheim börjar.

åR 1030   1030-33 Ruser härjar de muslimska trakterna kring floden Kura.

åR 1030   Harald Siggesson ”Hårdråde”, bror till Olav den Helige, far efter slaget vid Sticklastad till Gårdarike därefter till Micklagård (Konstantinopel). Där blev han ledare för väringarna. De Nordiska vikingarna som stred för sultanen. Han härjade där runt Medelhavet. Han härjade även Jerusalem och besökte Jordanien. Han återvänder till Gårdarike 1042. Gifter sig med Jaroslavs dotter Elseviv (Elisabeth).

År 1026   Fred mellan Jaroslav och Mstislav. Riket delas.

År 1026   Slaget vid Helge å mellan Danske Knut den store, Norske kungen Olav Digre. Knut segrar och lägger under sig Norge.

År 1027   Folke Filbyter (tillnamnet har tolkats som 'fölbitaren', benämningen på en som kastrerar unga hingstar genom att bita sönder deras testiklar), populariserad namnform för den s.k. Folkungaättens hedniske stamfar. Eftersom Folke skall ha varit farfars farfar till den 1202 avlidne Birger Brosa, se 1170, torde han ha levat på 1000-talet.

År 1028   Olaf Digre Haraldsson, flyr från Norge till Gårdarike (Ryssland) med sin son Magnus.

År 1028   Sven Alfidsson Norsk kung 1028-35.

1024   Jaroslav får hjälp av Varjaghövdingen Håkon, mot sin bror Mstislav, men besegras.

1025   Ledung, leding, historisk benämning på den sjökrigsorganisation som fanns i Danmark, Norge och Sverige under äldre medeltid. Ledung innebar att befolkningen hade skyldighet att bidra med skepp, manskap, utrustning och förnödenheter till kungamaktens flotta, som kunde användas för såväl anfall som försvar. Ledungens ålder är okänd och omtvistad. Under vikingatid har troligen lokala stormän kunnat skapa tillfälliga bondeuppbåd. Senare har kungamakten fått kontroll över uppbåden och förvandlat ledung till en allmän skyldighet. Kungen blev befälhavare, och manskapet utgjordes av bönderna, bland vilka de enskilda skeppens befälhavare, styresmännen, rekryterades. En kunglig ledung uppkom tidigast i Danmark, troligen under 1000-talet. I Sverige blev den mest välorganiserad i Mälarlandskapen.De flesta källorna rörande ledung är sena och de mest detaljerade uppgifterna återfinns i lagarna från en tid då ledungen höll på att förlora sin militära betydelse. Ledung byggde på principen att en grupp av bönder eller ett område svarade för olika prestationer. Ett skeppslag skulle ställa ett skepp till förfogande, när kungen bjöd ut ledung. Skeppslagen var i sin tur indelade i hamnor, vilka skulle bidra med beväpnade roddare. I Mälardalen har ledung ett samband med den territoriella hundradesindelningen genom att ett hundrad0e skulle utrusta ett visst antal skepp. Vid försummelse utgick kollektiva böter, i Sverige under benämningen ledungslame för försummad krigstjänst och skeppsvist för utebliven proviantering. Ledungen förlorade småningom i militär betydelse för kungamakten och ersattes av rytteriet. Böter eller avlösningsavgifter blev då vanligare, och de permanentades slutligen som årliga skatter. Dessa åvilade bönderna, medan de som kunde göra krigstjänst som ryttare åtnjöt skattebefrielse eller frälse. I alla de nordiska rikena var omvandlingen till skatt i stort sett avslutad under 1200-talet. Vid enstaka tillfällen har dock ledung uppbådats även senare.