SVENSKS HISTORIA artikel 180
År 1457 Tott, Erik Axelsson, Svensk riksföreståndare 1457, född ca 1415, död 1481. Han var av skånsk ätt men blev genom mödernet och två äktenskap främst knuten till Sverige. Han stod först Karl Knutsson Bonde nära och blev Svenskt riksråd 1449 samt tilldelades 1451 Nyköpings län. Under upproren 1457 - då han en tid var riksföreståndare - och 1464 stödde Tott dock Kristian den 1:e. Men 1466 bytte han åter sida och verkade, under ännu ett riksföreståndarskap 1466-67, för Karl Knutssons återinsättande som kung. Efter dennes död 1470 ställde sig Tott lojal mot den nye riksföreståndaren Sten Sture d.ä. Sitt sista årtionde ägnade han främst åt de finska län som sedan länge var hans: Tavastehus, Viborg och Åbo. Bl.a. anlade han 1475 gränsfästningen Olofsborg.
År 1457 Kristian den 1:e Svens kung 1457-64, Dansk kung 1448-81,Norsk kung 1450-82. Han var son till Didrik den lycklige av Oldenburg. Han var gift med Kristofers änka, Dorotea av Brandenburg De hade sonen Hans. Kristian uppfostrades som tilltänkt efterträdare hos morbrodern Adolf, hertig av Slesvig och greve av Holstein. När denne efter Kristofer av Bayerns död 1448 avböjde att bli dansk kung gick budet i stället till Kristian. Första årtiondet av Kristians regering upptogs av unionsstrider, i vilka Sveriges kung Karl Knutsson Bonde var huvudmotståndaren. Sedan Kristian 1450 hade erkänts som Norges kung började kampen om Sverige. Den pågick med avbrott till 1457, då Karl fördrevs och Kristian valdes till kung. Kristian sökte enligt dåtida sed stärka sin makt i unionsrikena genom att låta hylla sonen Hans som tronföljare och på olika sätt kringskära rådsaristokratins inflytande. Följden blev ett svenskt stormannauppror 1464, och Karl Knutsson återinsattes. När denne dog 1470 sökte Kristian återta Sverige men besegrades av Sten Sture d.ä. i slaget på Brunkeberg 1471.
År 1457 Kristian den 1:e Svens kung 1457-64, Dansk kung 1448-81,Norsk kung 1450-82. Han var son till Didrik den lycklige av Oldenburg. Han var gift med Kristofers änka, Dorotea av Brandenburg De hade sonen Hans. Kristian uppfostrades som tilltänkt efterträdare hos morbrodern Adolf, hertig av Slesvig och greve av Holstein. När denne efter Kristofer av Bayerns död 1448 avböjde att bli dansk kung gick budet i stället till Kristian. Första årtiondet av Kristians regering upptogs av unionsstrider, i vilka Sveriges kung Karl Knutsson Bonde var huvudmotståndaren. Sedan Kristian 1450 hade erkänts som Norges kung började kampen om Sverige. Den pågick med avbrott till 1457, då Karl fördrevs och Kristian valdes till kung. Kristian sökte enligt dåtida sed stärka sin makt i unionsrikena genom att låta hylla sonen Hans som tronföljare och på olika sätt kringskära rådsaristokratins inflytande. Följden blev ett svenskt stormannauppror 1464, och Karl Knutsson återinsattes. När denne dog 1470 sökte Kristian återta Sverige men besegrades av Sten Sture d.ä. i slaget på Brunkeberg 1471.
SVENSKS HISTORIA artikel 179
År1450 Kristian den 1:e, Norsk kung 1450-52. Se även 1448.
År 1452 Karl Knutsson härjar och bränner i Skåne. 1457
År 1457 Oxenstierna, Jöns Bengtsson, född . ca 1417, död 1467, ärkebiskop, riksföreståndare; se släkten Oxenstierna 1250. Jöns blev efter examina i Leipzig domprost i Uppsala 1438 eller 1439 och ärkebiskop där 1448. Han gjorde uppror mot kung Karl Knutsson (Bonde) 1457 och var efter dennes flykt till Danzig riksföreståndare tillsammans med Erik Axelsson (Tott), tills Kristian I av Danmark och Norge samma år blev kung även i Sverige. Sedan Jöns under Kristians vistelse i Finland av upplandsbönder tvingats efterskänka en av kungen pålagd skatt 1463 fängslades han och fördes till Köpenhamn. Jöns kusin linköpingsbiskopen Kettil Karlssons (Vasa) uppror tvang kungen att 1464 frige Jöns, som genom ett nytt uppror tvang den av Kettil återkallade Karl Knutsson att abdikera 1465. Efter Kettils död samma år var Jöns åter riksföreståndare tills han 1466 tvangs att avgå. Han begav sig 1467 till Borgholm, varifrån han tillsammans med en dansk flotta företog ett misslyckat angrepp mot Stockholm några månader före sin död.
År 1452 Karl Knutsson härjar och bränner i Skåne. 1457
År 1457 Oxenstierna, Jöns Bengtsson, född . ca 1417, död 1467, ärkebiskop, riksföreståndare; se släkten Oxenstierna 1250. Jöns blev efter examina i Leipzig domprost i Uppsala 1438 eller 1439 och ärkebiskop där 1448. Han gjorde uppror mot kung Karl Knutsson (Bonde) 1457 och var efter dennes flykt till Danzig riksföreståndare tillsammans med Erik Axelsson (Tott), tills Kristian I av Danmark och Norge samma år blev kung även i Sverige. Sedan Jöns under Kristians vistelse i Finland av upplandsbönder tvingats efterskänka en av kungen pålagd skatt 1463 fängslades han och fördes till Köpenhamn. Jöns kusin linköpingsbiskopen Kettil Karlssons (Vasa) uppror tvang kungen att 1464 frige Jöns, som genom ett nytt uppror tvang den av Kettil återkallade Karl Knutsson att abdikera 1465. Efter Kettils död samma år var Jöns åter riksföreståndare tills han 1466 tvangs att avgå. Han begav sig 1467 till Borgholm, varifrån han tillsammans med en dansk flotta företog ett misslyckat angrepp mot Stockholm några månader före sin död.
