Bengt Svensk

           Knut den store (eng. Canute the Great, da. Knud I den Store, no. Knut den mektige), d. 1035, kung av England från 1016, av Danmark från 1018 och av Norge från 1028, son till Sven Tveskägg och en slavisk prinsessa. K. deltog som ung i erövringen av England 1013 men måste efter faderns död 1014 temporärt ge upp danskväldet där till den återvändande anglosaxiske kungen Ethelred II och dennes son Edmund II Järnsida samt bege sig till Danmark. Men K. invaderade ånyo England 1015, och sedan både Ethelred och Edmund avlidit 1016 kunde han ta den engelska tronen i besittning. Han legitimerade följande år sin härskarställning genom att gifta sig med Emma av Normandie, Ethelreds änka. När K:s bror Harald, faderns efterträdare i Danmark, dog redan 1019, blev han kung också där. En kort tid efter slaget vid Helge å (ca 1026) tycks han ha behärskat Mälarområdet, och 1028 lade han under sig Norge. I det välde med Nordsjön som centrum som K. därmed hade skapat såg han dock England som kärnlandet. Där sökte han konsekvent minska spänningarna mellan nordbor och anglosaxare, bl.a. genom att redan 1018 hemförlova erövringshärens huvuddel och behålla enbart den manstarka hirden som livvakt samt genom att ingripa kraftfullt mot vikingaanfall. K. stödde sig i sin regeringsutövning alltmer på infödda stormän och gynnade också den anglosaxiska kyrkan, bl.a. den mission som denna bedrev i Danmark i tävlan med ärkesätet Hamburg-Bremen. Han gjorde även en insats som lagstiftare i England. Redan i livstiden lät K. utse sin och Emmas son Hardeknut till sin efterträdare i Danmark, medan Sven, en av hans söner med frillan Aelfgifu (Alfiva), sattes att regera Norge med moderns stöd. Aelfgifus och K:s son Harald Harfot efterträdde K. på den engelska tronen. K. är begravd i katedralen i Winchester.

År 1019   Olov Skötkonungs dotter Ingegärd gifter sig med furst Jaroslav.

År 1022   Anund Jakop regerar i Uppsala 1022-1050. Han var son till Olov Skötkonung och hans hustru Estrid, se 995. Anund föddes c:a 1008. Han hade bl.a. sonen Emund, se 1050 och dottern Astrid. Anund döptes till Jakop, men fick av Svearna namnet Anund. Under Anund Jakops tid spred sig kristendeen i landet. Men en Engelsk förkunnare blev ändå dräpt på 1030-talet. Han skall ha huggit sönder gudabilden Tor, som stod i hednatemplet i Uppsala. Hans kropp blev sedan sänkt i ett träsk. Anund Jakop gav hjälp till Olav Haraldsson, när denne kom från Ryssland för att återta makten i Norge, se 1028-29. Efter Olavs död dennes son Magnus mot Knut den store av Danmark, och på 1040-talet, då Magnus blivit kung över både Norge och Danmark, stödde han de båda tronkrävarna Harald Hårdråde i Norge och Sven Estridsson i Danmark. Under kampen mot Knut besegrades Anund och Olav i ett slag vid Helgeå (troligen i Skåne), ett nederlag som ledde till att Knut under en kortare tid besatte en del av Anunds rike och möjligen lät slå mynt i Sigtuna



Nu tar datorn semester c:a 14 sar, sen återkommer vi