SVENSKS HISTORIA artikel 80
År 1035 Handknut Dansk kung 1035-1042, son till Knut den 1:e 1018-.
År 1035 Magnus Olofsson kallad den ”Gode”. Norsk kung 1035-47. Han var son till Olof Digre Hårdråde. Han for som 11-åring från Gårdarike till Norge. Han kom via Sigtuna, där han fick hjälp med folk och gick mot Norge. Han tog makten efter att ha slagit Knut den Stores, son sten. Magnus hade också en tid makten över Danmark. Sven Alfidsson som var kung drog sig till Danmark, där han senare avled. Fred stiftas mellan Danmark och Norge. Magnus blev senare även kung i Danmark.
År 1036 Ingvar ”den vittfarnes” resa. Se även Ingvar 1016. År 1036 for Ingvar med c:a 30 skepp och c:a 700 man mot Gårdarike (Ryssland). Det historiska belägget kommer från en Isländsk saga, skriven av en munk på 1200-talet och en Georgisk krönika, samt efter de många runstenar som har rests efter resan, se 1041. Ingvar som fått kungens, Amund Jakobs, välsignelse och bistånd utrustar c:a 25-30 skepp och låter budet gå att han behöver manskap. Ingvar får ihop c:a 700 man, de kommer från Mälardalen, Uppland, Västmanland, Södermanland och Östergötland. De startar sin resa mot Gårdarike. När de kommer dit mottages de vänligen av furst Jaroslav som ju är gift med Olov Skötkonungs dotter Ingegärd. Här stannar nu Ingvar en tid med sitt folk och bistår Jaroslav i flera strider. Sedan fortsätter resan på de Ryska floderna och man når slutligen Micklagård (Konstantinopel). Resan kan sedan gått mot Bagdad, om man får tro runstenar som säger: DE DOG I SERKLAND. Någon gång under hemresan c:a 1041 försvinner alla spår efter Ingvar och hans män. Dog de i strider eller av sjukdom? Det finns flera teorier se bl.a. Mats G. Larssons bok: Ett ödesdigert vikingatåg. Kvar idag finns de hitintills 32 runstenar som hittats. De restes till minne över dem som inte kom hem. Dessa runstenar redovisas under år 1041, då det förmodligen var efter detta år de restes.
