SVENSKS HISTORIA artikel 150
åR 1319 Magnus Eriksson, 1316-74, kung av Sverige 1319-64 och av Norge 1319-55, son till hertig Erik Magnusson och den norska prinsessan Ingeborg; gift 1335 med Blanka av Namur. Treårig ärvde M. Norge efter morfadern Håkon V Magnusson och valdes till svensk kung. Hans framtidsutsikter föreföll då ljusa, men han drabbades snart av en serie motgångar, ytterst beroende på starkt försämrade statsfinanser. Svårigheterna började med att modern uteslöts ur förmyndarregeringarna; rikenas rådsaristokrati kunde sedan ganska ostört stärka sin kontroll över centralmakten. Då M., troligen 1331, formellt tog över styrelsen, blev han därför till en början ett redskap för rådets fortsatta maktutövning. Sålunda var det knappast han själv som 1332 fattade beslutet att från greve Johan III av Holstein inlösa pantlänet Skåne (med bl.a. Blekinge). Inkomster från Skånemarknaden m.m. lovade visserligen att göra affären långsiktigt lönsam. Den väldiga kapitalinsatsen (34 000 mark silver) lade dock grunden till M:s notoriskt usla ekonomi, som hindrade effektiv bekämpning av det särskilt i Sverige starka rådets inflytande och som där ca 1350 mognade till en svår statsfinansiell kris.
