SVENSKS HISTORIA artikel 183
År 1468 Ett möte i Kalundborg där Kristian den 1:e kallar samman präster, adel, borgare och bönder. Kungen lyckades där resa tillbaka adeln, och liera sig med borgare och bönderna.
ÅÅr 1470 Sten Gustavsson Sture D:ä, 1370-97. 1501-03. Han var son till riksrådet Gustav Sture och Birgitta Stensdotter Bielke, halvsyster till Karl Knutsson Bonde. Sten var gift med Ingeborg Åkesdotter Tott. Sten väljs till riksföreståndare och Makthavare i Stockholm. Kung Kristian den 1:e försökte åter bli erkänd som svensk kung och infann sig sommaren 1471 med en här utanför Stockholm. När de därpå följande förhandlingarna med kungen drog ut på tiden samlade Sten en här av nationellt sinnade och angrep kungen och hans anhängare vid Brunkeberg utanför Stockholm. Kungen besegrades och Stens välde var säkrat för lång tid framåt. Under 1490-talet skärptes maktkampen mellan Sen och rådet, och den förvärrades av det krig som 1495 utbröt med Ryssland och som ansågs misskött av Sten. Oppositionen under ledning av ärkebiskopen uppmanade Sten. att nedlägga riksföreståndarskapet, och när denne vägrade, uppstod öppen brytning. Sedan kung Hans kommit de oppositionella till hjälp och Stens trupper 1497 besegrats vid Rotebro norr om Stockholm, fann Sten för gott att avstå makten till kungen mot att han bl.a. fick omfattande förläningar. Några år senare hade kungens politik fått stämningarna i Sverige att svänga än en gång, och 1501 utropades Sten åter till riksföreståndare, sedan han tillsammans med bl.a. Svante Nilsson (Sture) höjt upprorsfanan. När Sten dog hade fredsunderhandlingar inletts med kung Hans, som då behärskade endast Kalmar och Borgholm.
ÅÅr 1470 Sten Gustavsson Sture D:ä, 1370-97. 1501-03. Han var son till riksrådet Gustav Sture och Birgitta Stensdotter Bielke, halvsyster till Karl Knutsson Bonde. Sten var gift med Ingeborg Åkesdotter Tott. Sten väljs till riksföreståndare och Makthavare i Stockholm. Kung Kristian den 1:e försökte åter bli erkänd som svensk kung och infann sig sommaren 1471 med en här utanför Stockholm. När de därpå följande förhandlingarna med kungen drog ut på tiden samlade Sten en här av nationellt sinnade och angrep kungen och hans anhängare vid Brunkeberg utanför Stockholm. Kungen besegrades och Stens välde var säkrat för lång tid framåt. Under 1490-talet skärptes maktkampen mellan Sen och rådet, och den förvärrades av det krig som 1495 utbröt med Ryssland och som ansågs misskött av Sten. Oppositionen under ledning av ärkebiskopen uppmanade Sten. att nedlägga riksföreståndarskapet, och när denne vägrade, uppstod öppen brytning. Sedan kung Hans kommit de oppositionella till hjälp och Stens trupper 1497 besegrats vid Rotebro norr om Stockholm, fann Sten för gott att avstå makten till kungen mot att han bl.a. fick omfattande förläningar. Några år senare hade kungens politik fått stämningarna i Sverige att svänga än en gång, och 1501 utropades Sten åter till riksföreståndare, sedan han tillsammans med bl.a. Svante Nilsson (Sture) höjt upprorsfanan. När Sten dog hade fredsunderhandlingar inletts med kung Hans, som då behärskade endast Kalmar och Borgholm.
Kommentarer
Trackback
