Bengt Svensk

År 1560       Erik den 14:e, 1533-77 svensk kung 1560-68. Han var son till Gustav Vasa och Katarina av Sachsen-Lauenburg. Erik var gift med Karin Månsdotter. De hade barnen: Sigrid 1566-1633, Gustav 1568-1607, Henrik 1570- död i späd ålder, Arnold 1572- död i späd ålder. Genom fransmannen Dionysios Beurraeus fick E. en i bokligt avseende god uppfostran och en bred bildning. Som "utvald konung" stiftade han tidigt bekantskap med frågor om krigsmakt och utrikespolitik och anförtroddes 1558 ett stort län med Kalmar som centrum. 1567 den 24 maj utför Gustav Sturemorden på Uppsala slott, troligen drabbad av sinnesfövirring, se Sturemorden 1567. Stridigheter står med brodern Johan den 2:e, vilket avslutas med att Gustav troligen förgiftas till döds vid fångenskap på Örbyhus slott, se 1577.

År 1560       25 mars Gustav Vasa som befinner sig i Arboga, skriver där ett brev, till sin son Erik, senare den 14:e. ”Käre son Erik, du skickar mig mångehande skrivelser, men gud allsmäktig vet till vilken glädje vi läst dem eller hur vi skall förstå dem, utan att drabbas av hjärtats högsta sorg och bedrövelse. Så vill jag för guds sons död och  pinas skull förmana dig till den sonliga kärlek och lydnad som alle fromme barn bör vise sine föräldrar, så att du avstår från det martyrium med vilket du mig din fattige och gamle fader belastar och plågar”. Bakgrunden var att dottern Cecilia, på Vadstena slott ertappats med en greve på rummet ”havandes näppe trosorna på”. Erik griper och kastrerar den lättklädde greven, samt skapar därmed offentlig skandal, kunglig sorg och vrede.

År 1559       14 juni Gustav Vasa skriver ilsket brev till fiskarna vid Stegeborg på ostkusten. Kungen är arg på hur fiskarna saltar sina fångster och skriver; ”en del av dem som fiskeri bruke pläge att mäkta ille fara med den fisk de få, så att den icke förvaras med salt i rätter tid utan kastar ner den i tunnan så gott som osaltad och därigenom fördärvas så att den surner och när den skall kokas går han sönder och faller ifrån benen så att ingen kan förtära den varför månge våre fattige undersåtar”, ”som haver behov att köpe fisk blive med honom ganske bedragne”. Kungen hotar så med 40 marks böter och godset indraget till kronan om den som; ”fisk säljer den icke väl saltet och förvaret är det i eder fullkomligen efter rätte vele”